Howdy från Frihetsgasken VT25

Howdy cowboys, cowgirls och alla rodeo-intresserade! I det vilda västern så sköts de med pangpuffror och det kastades lasso. Saloondörrar svängde ut och in till det lokala vattenhålet där ruffianer och annat laglöst folk höll till. Nu ska jag berätta om en inte helt olik plats, nämligen Frihetsgasken på Norrlands nation. I det vilda västerbottens tecken så begicks det galej likt på Buffalo Bills tid, med höga läderstövlar och cowboyhatten lite på sniskan. Välan, Yeehaw!

Välsmorda läderskor, skinnjacka med fransar, cowboyhatt, blå-jeans och en hel del countrykänsla infann sig när man väl rörde sig in i Steckzenska biblioteket å norrlands nation, där cowboyhatt-per-capita aldrig varit ens i närheten av dagens nivåer. Det bjöds på whiskeydrinkar och nasala imitationer av country-stjärnor bland de kverulanter som befann sig på plats. Saguarokaktusar och ponnysar fanns uppsatta längs väggarna för maximal inlevnad i det vilda västern. Efter lite skroderingar om forna bravader och avhandlandling rörande avsaknaden av mekanisk tjur så bänkades den blandade skaran.

Märkbar förvåning bland bordssällskapet infann sig då dryckespaketet var riktigt influerat av landet bortom atlanten. Det vankades nämligen tequila med tillhörande citronskiva och liten salt-påse vid sidan av, en kombination jag själv oftast förknippa med sena utgångar och skrålande till Ricky Martin. Sånganförarna tog till orda för att se till så vi visste hur saker och ting skulle gå till, de sa “I vilda västern är allt lagligt, men banka gärna inte i borden”.

Förrätt inmundigades och andre kurator Martin Svärd ställde sig vid podiet. Det hör inte till vanligheterna för en 2Q att ta för sig och hålla välkomsttal, men nog gick det an. “This speech is not in american” sa han till de engelsktalande, och drog sen vidare och talade lite om gasken. Temasittningar är nått som är en gnutta ovanligt, och att bestämma tema kan vara svårt. Om Gillevärdinna Matilda skulle fått bestämma kunde det blivit Barbie-tema, men när 1Q Zickerman en dag utbrast “Vilda västerbotten” så blev det helt enkelt så. Martin avslutade med att prata om hur kul det är med nationslivet, om hur han som något arbetsskadad tillbringar mer tid här än hemma och slutligen om hur den här kvällen kommer bli ett riktigt hallabaloo. Väl talat Martin.

Lite amerikanskt rödpang tillsammans med en ren-köttbit serveras, en härlig kombination av västern och västerbotten. Till detta serverades även Talet till Västerbotten av den fem-fingrade Calle Bromark. Detta tal inledde han med att meddela att han har läst 22.5HP pedagogik och ska lära salen litegrann om hur en västerbottning är och vad det vildaste med västerbotten egentligen är. Till detta så har han förberett bildstöd, som den goda pedagogen han är. Tyvärr så gick de åt fanders. PowerPointen. Funkade. Inte. Salen började koka, klubbchef flyger upp från sin stol, sladdar dras ur och sätts in igen, saker startas om, sånger börjar tas, folk surrar hejvilt. Totalt fyra personer får simultant agera IT-tekniker. Det gick inte som planerat, men när projektorn till slut gav bildstöd så var det till publikens jubel. Allez, nu kan talet fortgå som planerat. Calle börjar nu efter denna studs kaos att bena ur vad som gör en västerbottning till en västerbottning. Detta gör han genom att visa lite bildbevis på västerbottens-dualiteten, allt från 12-fingrade individer till Northvolt, gräsrotsrörelser till riskkapitaliser. underliga ume-ungar till skeva skelleftebor. Sammanfattningsvis, de va bättre förr, och västerbotten är vilt.

En snabb konferens med tequila-solsken som drink med tillhörande orvarspring. Efter detta så vankades lite slisk och tillhörande kaffeunderhållning. Den kvartett som ställde sig på scen under namnet “Kentuckypöjkan” där undertecknad fanns med och ställde upp med spex av kvalité. Vi berättade historien om Marklund Marklund, nyutexaminerad ingenjörsstudent på väg hem till byn. Han drömde om jobb på den makalösa arbetsplatsen “Northvolt”. Först fick han dock jobb på västerbottensostfabriken och slet för ostens ädla hantverk, men till slut fick vår huvudkaraktär sitt drömjobb på Northvolt. Tyvärr så gick de ju som de gick, arbetsplatsen har ju, som ni alla vet, haft sin beskärda del arbetsplatsolyckor. Med ett färre finger så återgick Marklund Marklund till ostfabriken och västerbottensostens härlighet. Slutet gott, allting gott för Marklund Marklund. 

Kvällens närvarande hedersledamot Per “Percy” Sundelin fick äran, trots att han inte visste om det i förväg, att hålla kvällens tacktal. Till mångas förvåning gör han också hela talet, på finlandssvensk brytning med motiveringen att om man är nog långt norrut så är det samma sak och ingen skillnad. Till slut så kallar Percy in personalen som får ett varmt tack för kvällens härligheter och med det så sjungs O gamla klang och jubeltid varpå taffeln bryts.

För kvällen som gått, och minnena vi fått, så tackar jag för detta.

I Nationens Intresse

Krönikör

Mattias Persson